Ikväll är det tufft, jag sitter på min sängkant på en fyra sal på avdelning 26. Personalen är fantastisk och alla ansikten är bekanta, men jag är kvar och det är det som suger.
Jag har för hög åtgång på smärtlindring för att hantera buksmärtan och ingen verkar veta vad smärtan beror på trots alla undersökningar. Nu har jag mest indirekt smärta i buken, även direkt, men ja... jag är trött. Inväntar en bukkirurg som ska komma och ge sin bedömning av läget.
Tårarna rinner och jag försöker gripa i halmstråna av glädje från helgen, men det är svårt. Vetskapen att inte få krama barnen ikväll blev för mycket. Nu, i just detta nu, orkar jag inte vara stark eller tapper, jag är bara svag, jag vill bara hem...
��������������������������������������
SvaraRaderaStyrkekramar från en ny följare!
Förstår att det är jobbigt. Fortsätter att hålla tummarna för dig och er, att magen blir bättre snart så du får komma hem. Kram! /Linda
SvaraRaderaStarka starka starka fantastiska du!! Önskar så jag bodde närmare så jag kunde komma och tråka ut dig med mitt sällskap. Att det ska vara så omöjligt att klura ut vad som är fel. Kram Theres
SvaraRaderaVännen 😢 Önskar så att jag kunde krama om dig och göra allt bra så du får komma hem till din familj ❤
SvaraRadera