Barnen fick välja om vi skulle gå en kortare sträcka på ett par km eller om vi skulle cykla över åsen (bara 5km), det blev cykling. Så med en femåring på barn mountain bike, en pappa på en vuxen mountain bike och en mamma på en tant cykel med barnsadel och lillasyster bak gav vi oss iväg med 2 glada hundar glatt galopperande bredvid.
Ingen stress och ingen panik över att vi var tvungna att orka en viss sträcka, utan femåringen fick med jämna mellanrum ge besked på om han trodde han orkade till nästa etappmål och den hjälten han är så var det självklara besked hela tiden :D Så härligt att se honom kämpa uppåt, det är tufft att ta sig en stigning med 200m i höjdskillnad som vuxen, tänk dig då vad det krävs av en femåring!
Härlig tur blev det tillsammans och vi hade med en låda plättar som blev kvällsmat med utsikt som vittnade över hur högt vi hade tagit oss! Stigarna där uppe var belöning i sig att cykla på, iaf om man hade en av mountain bikarna. *fniss* Jag på tantcykeln och Ingrid i barnsadeln hade kanske inte lika roligt över rötterna, fram för allt inte Ingrid som efter varje rot sa "mamma, det var inte alls roligt" XD Men Arvid strålade ikapp med solen när han tittade ut över utsikten och kommenterade att han hade tagit sig dit helt själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar