torsdag 25 maj 2017

En glass, spontanbesök och frisk luft!

Natten till idag var knepig, den gav mig inte så mycket sömn som jag ville ha eller som jag behövde, så större delen av förmiddagen blev vigt åt att vila och sova.

Men när min dag väl började (vid lunch) var jag inställd på att ha en besöksfri dag då många rest iväg och jag lever på hoppet att snart få åka hem så hade jag inte ringt till någon för att fråga om dom ville komma o hålla mig sällskap. Det kändes ok, men hade ändå en känsla av att solen tittade fram ännu en dag och blev ännu en dag som jag var "inlåst" på avdelningen. Precis när känslan av att vara ensamen här inne ringde telefonen, då var det fina fina Liza som var i Lund och ville komma förbi. Så glad jag blev!

När hon kom upp hade hon med sig den beställda glassen och jag hade fått en rullstol av undersköterskan som vi kunde nyttja för att se till att få ut mig i friska luften!

Huvudvärken är jag rätt säker på kommer från lågt tryck i huvudet, det kommer bli bättre så fort trycket balanserar ut sig i skallen. Av erfarenhet vet jag att det tar ett par veckor, men ingenting jag stressar över. Brukar handla om att äta lakrits och dricka kaffe eftersom de innehåller ämnen som höjer trycket i kroppen.

Magen börjar jag tro handlar om en inflammation i musklerna, men eftersom de inte kan behandla det innan huvudet är läkt vet vi helt enkelt inte. Men för att citera Sherlock Holmes: När man uteslutit alla troliga alternativ måste det som är kvar vara sant oavsett hur osannolikt det må vara. Det finns inte en cell i min buk som inte undersökts av någon så jag tänker att skallen får läka. Sen får jag prova med antiinflammatoriskt när det inte är förenat med fara för blödningar i huvudet.

Det bästa från idag har varit att tack vare Liza få rulla ut genom huvudentrén och äta mellanmål på en blåsig bänk i delvis sol med blomdoft som hittade sin väg in genom näsan och fick mig att inse att jag legat inne en hel årstid! Dagen jag lades in hade barnen termokläder på dagis, igår kom dom i linne o shorts! Jag var helt ärligt så tagen av att få andas frisk luft så jag glömde fotografera tillfället, istället bjuder jag på en bild lånad från svenska kyrkan i Västerås med sinnesrobönen skriven i sig.

Jag har siktet inställt på hemgång, gärna igår, men precis som bönen i bilden så ber jag att jag inte ska stressa över det jag inte kan påverka dvs läkarnas bedömning, men ägna mig åt det jag kan påverka, dvs min egen mobilitet och vilja att bli friskare.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar