söndag 29 januari 2017

Hem, ljuva hem!

Att smyga in o överfallas av kärlek o kramar toppar allt!


Sen skulle veckan redovisas, bilder ses och rörelser härmas! Fantastiskt roligt att få förklara för barnen vad jag hållit på med och Arvid imponerar med kontroll på sin andning.


Kärleken är enorm när jag nu sitter här efter en god natt saga, massa massa kramar och barn som andas tyngre och tyngre vilket för mig andas löfte om tid tillsammans med min man snart.  

Kampen

Ibland möts jag av känslan runt omkring mig att jag fått saker gratis bara för jag fått hjälp med en gastric bypass. (Du är hemskt välkommen att läsa hela min resa här om du inte redan gjort det.)

Gällande fördomen att hälsan kommer gratis med hjälp av en operation är så mycket bullshit så jag knappt vet vart jag ska börja. Visst finns det säkert dom som gör en operation som en "quick fix" men dom brukar inte heller få särskilt bestående resultat, för en gastric är inte en lösning på dina världsproblem. Det du får "gratis" är viktnedgång i början, men om du inte har förändrat ditt beteende så kommer du inte kunna skapa den förändring som behövs och magsäcken kommer töjas ut och då står du där, kanske till och med tyngre än du började.

I min mening är det katastrof att det inte erbjuds mental/psykologisk stöd och hjälp genom en resa! Jag har haft orken att ta tag i det själv vilket hjälpt något enormt, tror inte jag hade varit där jag är idag om jag inte fått med mig huvudet i kombination med en medvetenhet om kampen. Kanske för att jag vet att resultat inom vilket område som helst uteblir om du inte jobbar med det, samma sak här.

Saker att göra varje morgon är att:

  • bestämma sig för vad jag vill ha ut av denna dagen! Allt är lättare med ett mål, även en dag. 
  • välja vilken attityd jag ska bemöta dagen och utmaningar med! Livets utmaningar har så mycket mindre att hota med om jag möter dem med ett leende än om jag låter mitt humör slås ner. 
  • aktivt besluta mig för vem som styr min dag! Huvudvärken gör inte lika påtagligt ont om jag väljer att den inte styr min dag. 

Jag älskar Rachel Plattons fight song och kompilerade denna här! There is a lot of fight left in me! Nu kör vi sista dagen i block 1 på PT utbildningen! Heja oss!

Hittade denna och vill så gärna dela den med er! Kampen fortsätter alltid, men med ett leende på läpparna hittar fötterna nästa plats att sätta ner sulan på!




lördag 28 januari 2017

Förvillande enkelt?

Lektionen börjar, en av lärarna för dagen visar en övning som vi ska prova. Den går ut på att se styrkan i bålen och förmågan att stabilisera ryggraden med hjälp av de djupa musklerna i bålen.

15 par ögon tittar och tar anteckningar medan Micke spänner bålen o sen lyfter han ryggraden rak från marken. Visst ser man att han jobbar, men det ser görbart ut. Viktigt att inte låta ryggen kröka sig, nacken ska inte gå först, de yttre muskelaturen ska vara avslappnad... hm... tittar på honom igen o inser att han klarar allt detta, men ser fortfarande görbart ut! 

Ut på gymgolvet för att testa själva i par, vilket resulterade i massa misslyckade försök innan alla "rätta" muskler kopplats på och rörelsen ska utföras rätt. Jag bjuder på denna... 


Det enda som rör sig är färgen i mitt ansikte! Så slutsatsen är att jag har en hel del kvar att jobba på när det kommer till styrkan i den inre muskelaturen trots att jag har bra kontroll på dom och därmed är hyfsat stabil. På nedan bild har jag bibehållit stabiliteten genom rörelsen (även denna svårare än det ser ut), men jag klarade detta iaf.


Han som gjorde att allt såg enkelt ut är Michael Björk som du hittar på coachmike.se 







torsdag 26 januari 2017

Rörelseanalys och rörelseträning

Så coolt att märka när ögonen anpassar sig till att kunna se vilka delar i en kropp som behöver tränas och eller mobiliseras för att möjliggöra eller förbättra en rörelse. 

De senaste två dagarna har vi jobbat med knäböj eller squat beroende på vilken terminologi man använder sig av. Jag kan erkänna att innan vi började ansåg jag nog att jag hade en hyfsad rörlighet och jag var rätt nöjd med min rörelse i ett knäböj. MEN den känslan varade inte så länge! 

Standard regler, inse begränsningar som ska finnas och begränsningar som tydligen inte ska finnas *fniss* väckte insikten att min kropp behövde massor av arbete för att utföra en så vanlig rörelse som att knäböja.

Vi har i två dagar lärt oss mobilisera varje led i kroppen och lärt oss mer om att bli av med slaggprodukter mellan musklerna som hindrar vår rörelse fritt. Kommer vilja ha försökskaniner när jag är hemma igen, så bara att anmäla sig ;) 

Här är bildskillnad på mig före och efter en timmes rörlighetsträning, förstå vad man kan åstadkomma med regelbundenhet om detta gick så snabbt! 




tisdag 24 januari 2017

3D anatomi

Det är mycket att lära sig här! Farscinerande och ödmjukande att försöka förstå sig på hur kroppen hänger ihop. Terminologin är inte alltid det lättaste och knoppen snurrar av alla latinska muskelnamn, men dagen avslutades med att vi fick rita ut musklerna på varandra... många skratt blev det! Nu behöver jag sova för att kroppen ska orka morgondagen, fast först får ni denna ljuva bild på några i kursen som kämpar på med uppgiften! 


måndag 23 januari 2017

Vänskap

Vänskap är något vackert! 

Tänk att få återknyta banden med vänner från högskoletiden! Många stunder med både skratt och tårar delades för ca 15 år sedan som kåraktiva, nu stod mitt behov av bostad under tiden i Halmstad tydligt. En enkel fråga ledde till ett naturligt och självklart ja! 

Att ikväll få komma hem till vännerna och genast känna mig välkommen är stort. Kryper till sängs i "min" hörna för den kommande månaden. 

Tack! 


Resa bort

Att resa bort är förknippat med många nivåer av känslor för mig, ska vi i familjen iväg på semester är det nästan bara förväntan. Lämnas någon hemma är det blandat med saknad redan innan avresa, och reser jag själv är blandningen av känslor definitivt styrda av längden jag ska vara borta.

Nu går min utbildning till pt in i fas 2 och 3, vilket inbegriper en början av dom lärarledda lektionerna. Så sent ikväll åker jag mot Halmstad för en period av studier på plats. Jag har ägnat den senaste månaden åt att plugga rörelselära, anatomi, näringslära och träningslära. Spännande och väldigt intressanta ämnen, så jag ser fram emot att träffa de övriga deltagarna igen och fördjupa mig ytterligare i ämnena med lärare på plats.

Samtidigt är det med bävan jag packar mina grejer, 6 nätter utan familjen, 6 dagar utan att få krama barnen, 6 dagar utan att få pussa min man eller hålla hans hand.

Med bävan och förväntan ser jag fram emot de kommande 5 veckornas resa då jag är borta mer än jag är hemma, men kommer glädjas över möjligheten att lära mig nytt och sikta mot mitt mål och jag kommer värdera de 12 nätter jag faktiskt får hemma med dom som äger mitt hjärta högt.


söndag 22 januari 2017

Schack matt...

Ibland tar energin slut helt enkelt! Jag har haft en helt suverän dag, men den har varit intensiv. Minstingen vaknade med feber och dagen behövde planeras om lite, så akutbarnvakt fick kallas in för att reda ut förmiddagen. Mannen och pågen åkte på terminstart för knytte och jag åkte mot gymmet för att hålla ett spinningpass med ett härligt gäng som alla ville dra igång söndagen med lite svett och att ta ut sig.


Vilken energi jag fick av passet, att få pusha och guida människor i träning är fantastiskt roligt! Tack till alla som gav allt och som peppade tillbaka både under och efter passet.

Sen blev det lite lugnare tempo hemma med lunchfix och planering för att kunna åka iväg med snart femåringen till simskolan. Riktigt roligt att få se honom utvecklas och bli starkare och starkare i vattnet. Stolthet finns det gott om när jag får se honom ta sig fram i vattnet med renare teknik och starkare ork.


Väl hemma beställdes det te och mackor till kvällsmat vilket inte var mig emot, lite lek med barnen efteråt för att aktivera oss alla blev följa john då alla fick sin tur. Det blev grodhopp, spindelgång, krabbgång, hälgång, spring och krypning i olika tappningar genom huset! Men här någonstans dog energin, det blev en kamp att överleva fram till läggning och alla negativa sidor med sjukdomen pseudotumör gjorde sig påminda. Huvudvärken, brist på ork och kanske främst bristande tålamod gjorde mig ödmjuk och irriterad på allt. Viljan att avsluta kvällen med en skål choklad eller annat onyttigt låg högt på önskelistan, men jag är tacksam att jag sitter med ett ordentligt kvällsmål nu när knodden somnat och jag strax själv ska försöka sova för att orka morgondagen.


Så jag avslutar min dag med ett schack matt och känner mig tacksam över att imorgon är en annan dag med ny nåd och kraft.

Sov gott!
(Hoppas innerligt att minstingen kommer kunna sova genom hostningar och snuva så vi andra oxå kan samla kraft ifrån nattens timmar.)


lördag 21 januari 2017

Gör eget mellis!

Jag jobbar ofta med att försöka hitta energirika och bra mellanmål som ger mig möjlighet att få ut så mycket näring som möjligt utan att behöva äta så mycket!

Imorse blev det dags för en favorit i miniformat! 


Ingredienser:
* En banan
* 1 tsk kardemumma
* 1 tsk vaniljsocker
* 2dl havregryn

1. Stavmixa bananen med kardemumma och vaniljsocker.
2. Rör ner havregrynen.
3. Klicka ut i minimuffins formar - 24 st.
4. Grädda i ugnen 18-20 min på 180 grader celsius. 
5. Låt svalna innan du klickar lite jordnötssmör mellan två stycken.

Lyxservering är att ringla lite mörk choklad över för syns skull, men det har jag inte gjort idag. 

En liten färdiga "kaka" är ca 100 kcal  så brukar bli bra med 3 stycken för mig till mellis! 

Njut!!


fredag 20 januari 2017

Mål under 2017, ett av dom iaf!

Ett av mina mål under 2017 är att klara av att springa en halvmara! Jag är sponsrad med halva startavgiften av en ljuv vän som tror på mig och gör det ihop med mig! Tack ❤

Mitt knä håller på att rehabiliteras genom jogg jogg o mer jogg i kombination med stretch, värme och massage. Redan efter en vecka känns det mycket bättre och går definitivt åt rätt håll. 

Så idag med plusgrader i luften och blå himmel behövde jag få in en genomgång av näringslära, konditionsgenomgång och grundläggande i styrketräning. Så jag tog naturligtvis på mig löpkläder, satte ljudbok i öronen och gav mig ut på ett långpass i helt fantastisk natur på romeleåsen där jag bor. Inga tidsmätningar när jag sprang utan ville "lunka på" i ett behagligt tempo. Visst kändes knät, men genom att korta steget kunde jag minska kramperna och fortsätta springa genom smärtan o fortsätta när blodet flödade till. 

Idag har jag praktiskt upplevt olika pulszoner, känt laktatnivån tillta och reglerat hastigheten så jag kunde fortsätta hela passet! Grymt skönt! 

Målet är att klara 2 mil som distans i slutet på februari, för att återupprepa det i slutet på mars så distansen känns bekväm den 22/4 när Höganäs halvmaraton går av stapeln! 






torsdag 19 januari 2017

Rätt hjälp

För ett år sedan när vikten kommit ner under 100 så började jag jogga försiktigt, har ägnat året åt att jobba upp en glädje i löpningen och att faktiskt komma ut regelbundet. Det innebär till exempel att jag under semestern valde att inte ha några specifika träningsmål annat än att inte tappa den kondition jag hade hunnit bygga upp, vilket jag lyckades med och på det sättet kunde jag bibehålla även glädjen i att kunna springa.


Senaste månaden har jag dock börjat få problem med musklerna kring framför allt knät och idag tog jag tag i att med de gamla joggskorna ta mig in till löplabbet i Lund. Vilken service och hjälp jag fått! Inget krängande av dyraste skon (för det håller inte budgeten för) utan löpteknik koll, belastningskoll och hjälp att med nya skor på fötterna prova löptekniken i dom. Visade sig som jag trodde att sulan var slut i de gamla, vilket inte är konstigt efter ett år av ca 2-3 mil per vecka. Det i sin tur har ju lämnat fötterna utan stödet de behöver. Resultat blev naturligtvis ett par nya skor och en hel dos med bra tips kring löpningen och min satsning att klara av ett halvmaraton i slutet på april.


Tusen tack till löplabbet för hjälpen! Nu siktar vi mot ännu fler härliga timmar i skogen med flåset som sällskap.

onsdag 18 januari 2017

Befäst vanan, sen investera!

Träningsvärlden är full av massor av trevliga och roliga saker att köpa för att göra träningen roligare. Allt från snygga kläder, som att det skulle göra det roligare att gå o träna, till sjukt dyra skor för att du ska matcha rätt. Köpsuget i tarmen är av någon anledning ofta hög precis innan vi ska göra något inom träning. Tar man ett steg tillbaka o funderar så känns det ologiskt att nya kläder helt plötsligt ska motivera mig att göra något jag inte gjort innan.

När jag började promenera (träna) så ville även jag köpa massa fina saker för att det skulle vara roligare att gå ut i skogen (motionera). Men min man myntade ett begrepp som vi båda försöker leva efter nu; befäst vanan, sen investerar vi in i den!

Jag började helt enkelt med promenader i dom kläder jag hade, när jag regelbundet kom ut i spåret för att gå med hög puls investerade jag i nya träningsskor. När jag märkte att jag tränade så mkt att det var en vana köpte jag nya funktionskläder. Mina vid det laget för stora kläder fick sitta som hösäckar tills det inte gick mer! 

Idag älskar jag att ta på mig träningskläderna, inte bara för att jag vet om endorfinerna som väntar efter träningen, men för att jag vet att jag har jobbat för och förtjänat dom!

Vissa hjälpmedel är suveräna så dom kanske kan ses som undantag, men tro inte att dina inköp kommer få dig att bli mer sugen på att träna. Din träning blir av för att du har bestämt dig! 



tisdag 17 januari 2017

Rätt fokus

Genom livet är det många gånger som jag löst viktnedgång genom att tänka att jag får inte äta ditt eller jag får inte äta datt. Jag har följt många dieter och visst skriver jag under på att det finns dom som fungerar, egentligen tror jag dom flesta fungerar bara man håller sig till den och inte ger upp efter en vecka när man inte magiskt tappade dom där 10 kg man ville bli av med.


Men det är ofta som fokus ligger på vad vi inte får äta, vad vi ska undvika, vad vi ska tänka på är "farligt" att få i oss. Jag gillar inte det tänket, jag uppskattar inte att begränsa mig själv, framför allt fungerar mitt huvud så att när jag inte får något så är det helt plötsligt det enda jag kan tänka mig att äta. Som exempel, om jag inte får äta vitt bröd så går jag runt och hallucinerar kring vita baguetter med vitlökssmör. Får jag inte äta socker så får jag en absurd längtan efter bakelser och godis på kvällarna. Livet blir då en konstant kamp att "övervinna" mig själv och mina önskningar.

Istället har jag börjat vända på tankarna, så om jag har en bestämd mängd mat jag behöver få i mig för att må bra och orka med tillvaron så fyller ju inte en påse godis den funktionen att ge mig bra energi, med den i magen kommer jag få en socker rush och sedan bli helt tom på energi och känna mig dränerad. Så med mina 5-6 mål mat om dagen (japp, så ofta äter jag) försöker jag tänka varje gång om jag mår bra av det jag ska stoppa i mig, kommer det fylla sin funktion? Behöver jag mer för att orka ett tungt träningspass, eller behöver jag mindre för att jag har en låg utgiftsdag på energifronten?

Genom att tänka på detta sätt har jag börjat komma bort från diet tänket, bort från hetsen att undvika saker utan istället fokuserar jag på att må bra! Jag lär mig mer om näringslära, om mathållning, om mig själv och mina behov samtidigt som jag flyttar ifrån tvångstankar om vad jag "måste" göra när det kommer till mat.

Jag utmanar er alla att strunta i vad ni inte får göra ett par dagar och istället lägga energin på att hitta vad ni mår bra av att göra eller äta!




måndag 16 januari 2017

Tillbaka i skolbänken <3

Idag har jag haft en sällsynt dag med bara studier, det har varit både skönt och samtidigt påfrestande att sitta med näsan i anatomiboken hela dagen. Varje cell i hjärnan kokar nu av latinska namn och känslomässigt är jag tillbaka i skolan på riktigt.


Nervositeten börjar smyga sig på inför nästa vecka när jag ska upp till Halmstad för block 1 på plats på Eleiko sportcenter. Det ska bli roligt att träffa kursarna igen, men prestationsångest kommer krypande gällande att kunna tillräckligt mycket grundkunskaper så att jag kan hänga med tillräckligt väl. Det är ju inte för ett prov jag läser utan för att jag vill kunna allt detta som rinnande vatten så det blir naturligt att arbeta med kroppen!

Jag får minnen från när jag var liten och lärde mig gånger tabellerna, då pappa kom in och väckte mig innan dom gick till sängs för att fråga mig olika tal. Jag vill ha samma ryggradskänsla för musklerna och de latinska namnen, men det känns långt dig, så jag tragglar på!


Efter en lång dag där hjärnan arbetat och kroppen suttit stilla med inte helt optimala ställningar så behövde jag luft och rörelse. Inspirerad av en kollega på facebook tog jag fram mina stavar och gav mig ut på power walk med stavar! Fantastiskt vilket flås det gick att få upp och allt i hela kroppen fick flödas genom av blod och komma igång! Hade glömt bort hur effektiv rätt stavgång är, har du stavar som står och dammar är det dax att plocka fram dom och använda dom igen!




lördag 14 januari 2017

Förändrade planer

Livet i allmänhet bjuder mig väldigt sällan på det perfekta träningstillfället, istället får jag skapa tillfällen när det går.

Ursprungstanken idag var att jag skulle ut i spåret nu på morgonen men av olika anledningar och önskemål behövdes jag hemma. Då fick morgonpasset bli styrka i vardagsrummet samtidigt som jag umgåtts med barnen. Dom deltog som hejaklack (fantastiska), peppande (med olika, mer eller mindre realistiska) övningsförslag, reps räknare (5 åringen bestämde 11 rep, så vi körde 11*3 per varv eftersom vi var 3 vakna). Sist var dom även dokumenterare med kameran, det var mindre lyckat, så planen att visa er härliga bilder sket sig, men denna suddiga och aningen vingklippta bilden tagen av min 2 åring får ni ;)



Passet i sin helhet blev cirkelträning med 5 stationer och 5 varv!
* Djupa knäböj
* Armhävningar
* Planka (1 minut per varv)
* Rygglyft
* Springa med höga knän (1 minut per varv)

Vi planerade hela passet tillsammans innan start och vissa övningar hängde barnen med på andra inte, konditionen bestämde sonen på 5 år att han vill vara med på i eftermiddag när jag kommer hem från jobb o vi kan sikta mot en tur tillsammans i skogen. Han på cykel och jag på mina ben.

Som ni märker är det inte varken omöjligt eller nämnvärt komplext att bli svettig o träna genom kroppen på hemmaplan med småbarn, det handlar främst om att vilja och att sen genomföra! Vad gör du för val idag som bidrar till din egna bättre hälsa?


fredag 13 januari 2017

Min resa pågår

Ofta möts jag av kommentaren, vilken resa du gjort! Det är sant, men den pågår och har pågått mycket mycket längre än 14 månader.

Vi börjar från början, jag har alltid sett mig själv som överviktig, så länge jag kan minnas har jag tröstätit, dvs tagit något sött eller gott eller bara vad som fanns tillgängligt för att dämpa eller förstärka känslorna som kom upp till ytan. Skolsyster reagerade på högstadiet och kommenterade att jag behövde tänka på vikten så den inte spårade iväg, jag skakade av mig omsorgsorden och tänkte att jag var ju bara en "stor tjej". Omgivningen (dvs dom som inte kände mig) har mest ursäktat åt och till mig med ord som "du har bara en stor benstomme", "du är ju hälsosam", "viktigast att bara vara dig själv"! Jag hade en vän som när jag var i tidiga 20 åren konfronterade mig med att hon inte ville se mig äta ihjäl mig själv... Då vägde jag över 120 kg till min 173 cm.

Så många nyårslöften där jag och vänner skrivit "kontrakt" på att skärpa oss, med klausuler om straff ifall vi misslyckades. Behöver jag säga att varje år blev det straff.

2007 efter en operation i Kapstaden (där jag bodde då) kom jag av en slump att träffa en läkare med specialisering på övervikt. Hon satte mig på medicinering för att kontrollera min insulinproduktion som skenade och därför trots att jag då tränade 4 ggr per vecka och åt tallriksmodellen så gick vågen bara upp... Jag vägde 145kg. Ångesten kom krypande när jag skulle inrikesflyga och inte fick plats i stolen, på riktigt (!) så fet var jag.

Med rätt medicinering för insulinet och fortsatt med bra kosthållning och motion gick jag ner till 85kg som var en vikt jag klarade av att hålla. Tillbaka i Sverige fanns det ingen läkare som ville följa samma behandling som doktorn i Sydafrika satt igång, så jag använde slut medicineringen och klarade av att hålla vikten med hjälp av strikt lchf, dvs tills dess att jag förlovat mig och oftare och oftare delade mat med någon annan som inte var sugen på strikt lchf. Själv tänkte jag inte så mkt på att vågen började smyga igen, sen kom bröllop, barn nr 1 och efter det en period av missfall och försök till barn nr 2 kombinerat med massor av tröstätning igen för att döva sorgen och smärtan. I oktober -14 kom vår älskade 2:a. Sen stod jag där med en våg som efter graviditeten visade 125 kg igen, ingen läkare som ville följa den enda behandlingen jag tidigare mött som fungerat för mig.

Jag är patient hos neurokirurgin på grund av en sjukdom som heter pseudotumör eller IIH, (den som vill läsa mer kan göra det genom att klicka här) och våren 2015 gick min shunt sönder, efter operation i Lund mådde jag bra i 3 veckor innan migränen kom på löpande band och blev konstant närvarande. Jag låg till sängs ca 18 timmar per dag, min man fick gå hem akut på pappaledighet och jag låg, ingen visste vad felet var. Det blev en andra operation då man öppnade huvudet igen, men hittade inget fel, så jag fick åka hem och hölls under observation. Massor av behandlingar testades, allt med samma resultat, jag låg med migrän. Visst kunde jag skärpa mig och hålla ihop en dag, var till exempel ledare på barngymnastik som fungerade de timmar jag var där, men sen dog jag i sängen när hemmets dörr stängdes. Tårarna var många och smärtan hög! Inte ens ketogan (eller andra tyngre droger) tog bort smärtan, den lät mig bara vara så avslappnad så jag kunde sova ifrån den! Så klart blev min familj och fram för allt min man lidande av den här situationen. Så när neurokirurgen började nämna att forskningen pekade mot att låga bmi kunde kanske regradera sjukdomen så försökte vi igen med viktminskning, men utan resultat (insulinproduktionen låg ff på tok ju). Då remitterade neurokirurgin mig till överviktsenheten för en gastric bypass. På informationsmötet, eller framför allt efter i det individuella samtalet, bekräftade kirurgen det min läkare i Kapstaden sagt att jag har hormonproduktioner som styr vikten som inte är i balans och i en gastric operation så kopplas dessa bort. Jag gjorde listor och läste på MASSOR, vad kunde gå snett, jag ville veta allt inför ett sånt ingrepp. När det landade i att även om allt strular efter operationen så var det bättre än att fortsätta i det befintliga läget jag fanns i och det fanns inga andra dörrar framför mig så jag öppnade och gick in med ambitionen att nu är det dags att jobba, att ta tillvara på den här möjligheten.

Jag började med promenader, första var på hela 20 meter inne på uppvak, sen började kampen. Efter en vecka kunde jag gå 2km med en paus mitt i (skönt med bra ytterkläder när jag satt på marken i skogen och pausade), sen har det bibehållits och ökat. Lade till styrketräning, gruppträning men alltid med promenaderna som grund. Jag har ätit som jag ska, följt instruktioner, hittat en glädje i att träna. Idag njuter jag när möjligheten till att springa milen i skogen dyker upp, det är ljuvligt att KUNNA och att ORKA!

Huvudet och migränen - försvann tyvärr inte, däremot hittade man i februari/mars -16 att jag hade fått en bakterieinfektion runt shunten som legat i 10 månader och förklarade migränvärken. Blev några operationer och antibiotikabehandling i Lund. När jag väcktes på operationsbordet efter andra operationen den 23:e februari 2016 och var smärtfri redan då rann tårar igen, men denna gången av lycka. Återhämtningen var en mardröm, men det var "bara" sårsmärta som jag visste skulle försvinna och bli bättre.

Idag är viktiga delar för mig att få röra mig lite varje dag, att få till styrketräning 2-3 gånger per vecka, att äta mina vitaminer så att kroppen får fortsätta må bra!

I oktober blev jag anställd som gyminstruktör och utbildar mig nu till PT via Eleiko och har jobb från examensdagen på mitt nuvarande jobb fast som PT.

Nu vill jag återknyta till rubriken av detta enormt långa inlägg, bara för att jag idag lever med min IIH hanterbar, har nått en stabil vikt på 73kg, orkar träna och jobba, dessutom får jobba med bästa gänget på en underbar plats så är jag långt ifrån klar eller färdig! Främst har min "gastric resa" inneburit att jag fått ställa om tankeställningar, lära mig att hantera känslor som inte kopplas till mat, frustration och ilska tas nu ut i joggingspåret, men jag misslyckas ändå ofta! Det viktiga är att varje gång jag trillar så ställer jag mig upp och tänker, då lärde jag mig att det inte funkade heller, sen siktar jag framåt! Allt i nåd, allt med insikten om att jag tar hjälp av dom omkring mig! Ensam är långt ifrån stark!

Bjuder på lite bilder:





Tack för ordet!

torsdag 12 januari 2017

Jobbet!

Jag jobbar på världens bästa ställe ❤
Idag var det kampanjdag på medlemsskap och högt tryck på receptionen och gymmet! Vi "knäckte" och avslutar dagen med en härlig segerkänsla! Bjuder på en bild på mig och chefen, som ni för övrigt oxå kan följa på www.sandraj.se


onsdag 11 januari 2017

Värme mitt i stormen!

Idag har vi i Skåne haft snöstorm, den var inte särskillt lång eller jämförelsevis svår men den bet hela vägen in i benmärgen! Väl hemma på eftermiddagen tog jag och barnen oss lite efterlängtad varm choklad. Min bestod av att eöra ihop lite kakao med stevia och grädde, sen i med hett vatten och sist lite lite grädde på toppen! Mumma! Prova gärna ❤


Spinning!

Det är så coolt att jag fått förmånen att bli spinning instruktör! Jag har bara satt samman ett pass själv än så länge, jobbar på att få ihop mitt långpass som ska provköras den 22/1 nere på gymmet för första gången. Men just nu har jag fått börja lära mig med ett troget gäng onsdags spinnare! Där är allt från 75 åriga nybörjare till unga triathleter i samma sal, DET är ballt! Idag var min ambition att ta det lugnt och inte ta ut mig eftersom jag fortfarande går på penicillin för halsflussen (som jag inte känner längre), men gick så där. Fruktansvärt roligt när jag har en sal full med människor som ger mig allt, då vill jag ju ge tillbaka i insats, så det blev trots allt rätt svettigt!!


tisdag 10 januari 2017

En vecka avklarad!

Jag tror inte någon förstår hur stort det är att jag nu när jag lägger mig har klarat 1 vecka utan socker! Målet är hela januari, inte för att jag måste eller för att jag inte dår äta socker utan för att jag märkte att suget började styra mig, så nu styr jag tillbaka!

Är fortfarande i behov av att ta det en dag (nästan en timme) i taget, men det går! Dessutom njuter jag av att varje dag går det lite längre tid mellan det att suget efter sött gör sig påmint. Så ikväll är jag så här lycklig när jag lägger mig 😍


Vardagsmotionen!


Ett mål för mig under 2017 är att få rätsida på vardagsmotionen! Jag har bra koll på min träning, har olika mål för olika delar av träningen som alla just nu känns roliga och peppande. Risken är istället att jag blir vardagslat, att jag undviker trappor eller åker korta sträckor med bilen. Resultatet blir att istället för att få belöning för min träning så förtas det av latheten i vardagen, så ett mål med 2017 är att bli bättre på min vardagsmotion!

Med en hund i hushållet är det inte så jättesvårt, idag blev det en morgonpromenad med backar! Trodde jag hade mer att ge, men 4:e dagen på penicillin (halsfluss) tog denna normalt sett 40 min rundan, en hel timme. Blä... blev att avboka kvällens planerade träningspass och inse att vila sig i form gäller även mig när sjukdom hälsar på. 

På plussidan var promenaden ändå väldigt mysig, vi mötte hjortarna och båda hundarna (en lånehund, vi äger bara en) har lyssnat behagligt och gett mig trevligt sällskap på turen.

Ta hand om dig idag och jag slår ett litet slag för vardagsmotionen idag! Passa på att ta en kort promenad, gör en squat om du ska ner i ett underskåp, hoppa av bussen en hållplats för tidigt o gå lite extra, ta trapporna istället för hissen! Alternativen är många! Dela gärna med dig av din favoritform av vardagsmotion i kommentarerna. 



måndag 9 januari 2017

Startskottet!

Det finns så mycket jag vill ha sagt på en gång inser jag, men börjar med att helt enkelt säga hej! Jag har haft blogg i olika tappningar genom åren, men denna bloggen ska få vara personlig (men inte privat) om min kamp till ett hälsosamt liv. Jag vill gärna att den får inspirera till träning, god mat och livet i allmänhet. 

Ni får följa mig på min drömresa, inte geografiskt och kanske inte ens så värst drömsk för många av er. För mig är det dock så mycket i livet som är just bönesvar, eller drömmar i uppfyllelse så jag kallar mitt liv för min drömresa, med allt vad det innehåller av familj, vänner, jobb och träning. 

Här följer några bilder som introducerar mig för er!

1. Min älskade livskamrat och man, han som alltid finns vid min sida genom allt! Han som genom upp och nedgångar står trofast vid min sida! Han som jag älskar mer än orden kan förklara! Han som jag får vandra livet med, så coolt!



2. It always seems impossible untill it's done! -Nelson Mandela. Om du hade sagt till mig för snart 2 år sedan, när min neurokirurg förde gastric bypass på tal som en del i min behandling av pseudotumören, att jag skulle vara där jag är idag hade jag skrattat dig rätt i ansiktet. Det kändes inte möjligt! Har det varit en lätt resa - verkligen inte, jag har på nära håll sett människor som trodde att en gbp var en genväg falla dit o redan väga samma igen. Men det var en otrolig hjälp att få vissa hormonproduktioner bortkopplade, att få assistans i att ta tag i saker har för mig varit ovärderligt. MEN kampen är min, arbetet är gjort av mig, det är jag som styr om jag ska träna för välmåendet och om jag ska fortsätta leva mitt liv i hälsans tecken eller bara glida med. Jag väljer att vara proaktiv!


3. Att vara proaktiv innebär att sätta ett mål och sedan kämpa mot det. Aldrig har det hänt mig att jag bara fått vad jag vill ha, däremot har jag nästan alltid fått vad jag kämpat för att få! Man får inte en tränad kropp genom att tänka på att man vill ta tag i träningen, om du däremot börjar med lite knäböj och promenader så är du redan ett steg närmare målet! Bestäm dig och sedan följ det du föresatt dig!


4. Jag mest bara älskar denna bilden! Den visar mig att allt är möjligt! Jag trodde aldrig att jag i somras skulle börja njuta av transportlöpning! Men visar sig att jag tycker det funkar utmärkt och med fördel att jogga till styrelsemöten och andra åtaganden.<3 nbsp="" p="">



5. För att inte tala om läkedomen i själ och hjärta av att få påbörja en dag i ensamhet med flåset och tankarna.


Så detta är ett litet intro till vem jag är! Har du instagram är du välkommen att följa mig där oxå på namnet @walkthenrun. Det namnet valde jag för att jag tror det är fullt möjligt att förändra din egen inriktning och dina egna mål, fast det är samtidigt viktigt att minnas att vi alla behöver lära oss krypa, sen gå innan vi börjar springa. Mao en sak i taget, välkommen till min blogg!