För ett drygt år sedan började jag tänka på mitt löpsteg, började läsa litteratur, allt från böcker som "born to run" eller "slow jogger", blandat med vetenskapliga artiklar o bara allmänt trams och människors åsikter. Men ju mer jag läser och lär mig, ju mer börjar jag ansluta mig till skaran som propagerar för barfotalöpning. Människan har sprungit i alla tider, men dämpade löparskor har inte funnits i alla tider och inte heller löpskador... Dra egna slutsatser, jag kommer inte slå in det i huvudet på någon, men om du springer så är det värt att läsa lite om varför det spelar roll "hur" vi springer!
Idag fick jag möjlighet att prova springa i ett par barfotaskor, vilken känsla! Det gick inte att fuska med steget för omedelbart talade kroppen om för mig hur jag borde ta steget istället. Jag har fem ledord när jag lär ut löpsteg och tillsammans blir dom SADEL:
S - Snabba och lätta steg.
A - Avslappnad kropp och armarna intill dig.
D - Drivet ligger i höften.
E - Effektivt frånskjut
L - Landningen spelar roll, den är rakt under kroppen och på framfot/helfot
När jag idag sprang med barfotaskor behövde jag inte ens tänka på ovanstående för det gav sig själv, när jag tappade ena delen gjorde det ont och kroppen justerade det hela rätt direkt. Knäna mår toppen, det enda som krävde riktig kärlek efter rundan var min stretching och vaderna kändes. Imorgon lär jag gå lite knäppt, men jag är nog ändå kär i en ny stil.
Passade på att värma upp kroppen genom att utföra acticutmaningen som tack och lov hade vilodag på burpee utmaningen, så blev 35 knäböj, 40 sek plankan och 30 armhävningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar